Sparring´s

Sparring´s

Sparrings blogg

Händelser inom Sparrings kennel ...

Resan

AvelPosted by sparrings.se Tue, April 09, 2013 12:14:48

Planering och omplanering …

Redan då jag letade efter min första malletik hade jag tanken att det skulle bli en eller ett par kullar på henne om allt såg bra ut när det blev dags. Jag fick hjälp av Magnus Wiklund på Tyrannens kennel att välja en hund med lite intressanta linjer för Sverige, Gnista van de Utadreef, ”Baggis”. Olika omständigheter med jobb och annat gjorde att vi väntade ända till nu när hon är drygt 5 år. De senaste åren har jag kikat runt på olika hanar och tänkte först att det skulle vara bäst att använda en hane med lite ”svenskt” bakom eftersom Baggis är importerad.

Efter mycket letande här i Sverige och många besök hos olika tänkbara hanar bestämde jag mig till sist för en trevlig hane som visserligen inte hade avkommor tidigare men som det fanns mycket bra statistik på bakåt och runtomkring och han hade gjort en riktigt bra korning. Ett par månader före löpet fick jag reda på att han hade främre Y-sömskatarakt. Visserligen inte en ögonsjukdom som ger några men, men jag ville inte börja vår avel med detta och började därför leta igen. Denna gång med ambitionen att hanen dessutom skulle vara ögonlyst. Detta var inte lätt eftersom det inte är något man gör här idag per automatik. Norge och Finland ögonlyser lite grand. Några hanhunds-
ägare i Sverige och i Norge kunde tänka sig att ögonlysa och någon sa nej till det. Det var dock så att ingen av dessa var helt klockrena kandidater just till denna första kull och med tron att katarakt trots allt inte är vanligt på rasen och att Baggis visat sig vara fri bestämde jag mig för att lätta på det kravet om allt annat var bra med hanen.

Det finns inga perfekta hundar och avel handlar om att lägga allt i vågskålen. Efter lite kontakt med Baggis uppfödare i Belgien och ett par andra svenska uppfödare som jag litar på började jag leta hane utomlands också. Jag hittade en riktigt fin, rejäl och social hane som dessutom var väl beprövad och högt meriterad. Gino von den kleinen Helden stod i Tyskland och hans ägare gillade Baggis linjer och trodde också att kombinationen kunde bli riktigt bra. Vi annonserade detta på olika ställen och nu var det bara att invänta löpet.

Baggis började löpa ett par veckor senare än beräknat och redan första dagen kontaktade jag Ginos ägare som hade försökt kontakta mig för att meddela att Gino var skadad! Han hade blivit illa biten av en tik och kunde inte para mer. Jag som hade planerat detta så länge och noggrant! Ägaren erbjöd en något yngre helbror till honom som hade lika fina meriter men han hade inte parat tidigare. Det fanns en hel del filmer på honom men det kändes inte lika klockrent som med Gino. Dessutom var det inte så lockande att para Baggis första gången med en hane som inte hade parat tidigare om vi skulle åka så långt.

Bara att sätta sig igen och titta igenom alla tidigare efterforskningar. Så småningom, och också med lite hjälp av Magnus, utkristalliserade sig två möjliga kandidater. Vi bestämde oss för en son till Gino som stod i Holland, Arrack’s Home Idefix. En ung hund som enbart hade några kullar själv men jag hade ju redan kontrollerat pappasidan och efter att ha undersökt statistik och annat på mammasidan kändes han helt rätt. Idefix verkade dessutom vara en otroligt rejäl, social och trevlig hund utifrån beskrivningar och utifrån det jag kunde se från filmer på honom i KNPV.

På nionde dygnet började vi ta progesteronprover på Baggis och det visade sig vara väl tidigt. Medan vi väntade på att värdet skulle stiga handlade det om att fixa hundvakt till de andra hundarna, hålla koll på vädret, byta däck, växla pengar och preliminärboka olika hotell som tillät hund. Jag som undervisar på universitetet fick också inviga mina studenter i denna resa och förklara varför jag kanske behövde flytta vissa seminarier eller att de eventuellt skulle få vikarie någon dag. Dessutom behövde jag informera alla som bokat valpar ur kullen om hanhundsändringen.

Varannan dag tog vi prov och fjärde provet visade att hon hade ägglossning och att det var dags att börja resan ner till Holland. Med fjärilar i magen packade vi bilen och åkte. Fortsättning följer …